Valet 2026: nästan jämnt, men inte avgjort

Innan utlandsröster och sena förtidsröster räknats leder den rödgröna oppositionen (S, V, C och MP) med 176 mot 173 mandat. Marginalen motsvarar drygt 33 000 röster. Samtliga röster bedöms ha räknats under onsdag-torsdag, och kan förskjuta läget något, men experter tror inte att majoriteten ändras. Valdeltagandet väntas nå runt 83 procent, jämfört med rekordet under 2000-talet 87,2 procent i valet 2018.

1. Blocken är nästan jämna på valnatten, och just nu ser det ut som ett historiskt svagt resultat för Socialdemokraterna (S) med 28,1 procent (−2,3 enheter) — partiets sämsta val sedan 1928, men ändå största parti. Så länge de får chansen att bilda regering kommer de dock själva att se det som en framgång. Moderaterna (M) landar på 19,9 procent (+0,8) och passerar SD som näst största parti — vilket gör att även Kristersson kan se sig som en vinnare i någon mån. SD backar mest av alla — från 20,5 till 17,5 procent. Samtliga mindre partier har ökat i valet.

2. Sjukvård viktigaste valfrågan. Väljarnas viktigaste frågor var sjukvården (53 procent), skolan (51 procent) och lag och ordning (48 procent), vilket en kommande regering behöver förhålla sig till.

3. Socialdemokraterna historiskt svagt. Trots fyra år i opposition har S tappat väljare, särskilt tydligt i Norrland och bland unga väljare. Valstrategin var som en kopia av 2022 års förlustval, där fokus var på att skrämma väljarna med SD snarare än att prata om den egna politiken. Magdalena Anderssons öde avgörs nu av om hon lyckas få ihop ett regeringsalternativ. Misslyckas hon lär kritiken mot hennes ledarskap och den bristande valstrategin växa snabbt.

4. Förstagångsväljare stöder M. Stödet från förstagångsväljarna var som störst för Moderaterna, medan SD tappade och Socialdemokraterna hamnade på endast 20 procent (jämfört med 36 procent av rösterna från personer över 65 år). Vänstern och Miljöpartiet har starkare stöd hos förstagångsväljare än bland väljare i stort. 

Marginalen är 3 mandat och drygt 33 000 röster. Först på onsdag–torsdag är mandaten säkra.

Vi delar bedömningen från de flesta experter att en S+V+C+MP-regering är osannolik när C vägrar acceptera V i en regering. I så fall ser vi ett antal andra alternativ som kan bli aktuella.

Scenario A: Rödgrön mittenregering utan V. 

Om rödgrön seger består. S, MP och C i regering, V utanför. V röstar inte emot mot löfte om politiska sakfrågeframgångar. Det finns stora politiska åsiktsskillnader mellan C och V, vilket försvårar. Att lämna V utanför regeringen ger dock möjligheter att även göra överenskommelser över blockgränsen i vissa frågor.

Scenario B: Tidö behåller makten (kräver ≥ 2 mandatskifte). 

I förra valet flyttade ett mandat till Tidö mellan valnatten och onsdagsräkningen, kan det bli två denna gång? Då kan Tidö sitta kvar och sittande statsminister får då första chansen att bilda regering. Kanske inte fullt så lätt som det låter, då en ny politisk överenskommelse behöver förhandlas fram, som alla i Tidö kan acceptera. SD:s ministrar och ministerposter lär också väcka debatt.

Scenario C: Bred mittenregering (188 mandat). 

S+MP+C+KD+L, med grundtanken att hålla ute både V och SD. Kan bli aktuell efter flera talmansrundor när Sverige är i politisk kris och någon behöver ta ansvar. L kan ha svårt pga stödröster, KD har visserligen flirtat med S under valrörelsen, men tveksamt om de är beredda att sätta sig i en S-ledd regering. C vill gärna ha en sådan regering, medan S och MP i så fall måste acceptera en mer högerinriktad politik.

Scenario D: Moderatledd Tidöregering+C. 

Möjliga former: SD utanför en Tidöregering, men röstar inte emot med löfte om politiska framgångar, C accepterar att ingå i regeringen när SD hålls utanför. Då måste C släppa sitt motstånd mot SD och SD acceptera att ännu en gång stå utanför regeringen. Inget av detta är lätt.

Scenario E: Låst läge (fyra talmansrundor innan extraval). 

Ingen överenskommelse nås och Sverige går till extraval. Detta är ett scenario som de flesta partier vill undvika. Risk att väljarnas förtroende för politik skadas, särskilt om alla röda linjer upprepas i ett nytt val. En trolig Tidö-seger i ett extraval kommer leda till kraftfull kritik mot och inom rödgröna för misslyckandet att skapa ett regeringsalternativ.